Svenska barn och ungdomar rör sig minst i Norden

2001 nådde 82,5 procent av världens barn och ungdomar i åldern 11-17 år inte upp till Världshälsoorganisationens, WHO:s, rekommendationer om en timme eller mer av måttlig till intensiv fysisk aktivitet om dagen.

15 år senare (2016) hade denna siffra visserligen minskat till 81,0 procent, men den är fortfarande på tok för hög, konstaterar Världshälsoorganisationen i sin senaste sammanställning publicerad i tidskriften The Lancet.

Även om förändringarna är små mellan åren kvarstår huvudobservationen att alldeles för många är inaktiva, påpekar docent Örjan Ekblom på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

– Återigen en studie som visar att en majoritet av barn och ungdomar inte når rekommendationerna, säger han till TT.

Flera studier har på senare år visat att stillasittande i sig inte är ett stort hälsobekymmer, utan det viktiga är snarare sannolikt just avsaknaden av fysisk aktivitet för barn och unga, enligt Örjan Ekblom.

– Det är bekymmersamt för det rör sig om den del i livet när man är som mest aktiv.

I Sverige, som i många andra höginkomstländer, går utvecklingen åt fel håll i WHO-mätningarna. 2001 var 83,6 procent av svenska ungdomar fysiskt inaktiva. Andelen hade ökat till 84,7 procent 15 år senare.

Och precis som i nästan alla andra länder är flickorna betydligt mindre aktiva än pojkarna. 2016 fick 87,3 procent av svenska flickor för lite motion. Motsvarande siffra bland pojkarna var 82,2 procent.

– Denna trend är oroande. Fler möjligheter måste till för att fånga upp och bibehålla flickors intresse av och delaktighet i fysisk aktivitet, genom ungdomsåren och vidare in i vuxen ålder, säger Leanne Riley, en av rapportens medförfattare.

Finland är ohotad etta och har dessutom lyckats med konststycket att förbättra sina siffror, från 78,2 procents inaktivitet bland sina ungdomar 2001 till 75,4 procent 2016.

– Finland har sedan många år ett systematiskt arbete där man kommit längre i att planera och genomföra fysiska aktiviteter. Sverige saknar en nationell handlingsplan för fysisk aktivitet, säger Örjan Ekblom.

Han anser att det är viktigt att "avsportifiera" de fysiska aktiviteterna för att få en förändring till stånd.

– Det handlar inte om att spela fotboll eller hoppa längdhopp eller så, utan att få så mycket fysisk aktivitet varje dag att kroppen inte blir sjuk.

Förebygg nu i stället för att behandla i framtiden bör vara ledorden, tycker Örjan Ekblom:

– Vi kommer inte att kunna upprätthålla välfärdssamhället om vi får jättemånga människor med kroniska sjukdomar som till viss del beror på livsstil.

JOHAN NILSSON OCH LARS PEDERSEN/TT