Klubbarna tackar nej till hjälpen: ”Riskzon”

Av någon anledning är det här en ovanlig intervju. 

Trots att det är allmänt känt, trots att problemet är långt i från nytt, så är det fortfarande extremt få hockeyspelare som valt att träda fram och berätta om spelmissbruk.

Fredrik Svensson är ett undantag.

Backen med nära 500 SHL-matcher, med proffskarriär i Finland, Schweiz och Tyskland, sätter sig ned i lobbyn på ett hotell i Stockholm och pratar om det så många anser vara tabu.

– Det handlar väl om en rädsla för att blotta sig. Om skam, att det känns som att man gjort något fult, säger Fredrik Svensson.

– Men det handlar ju faktiskt om en sjukdom.

Fredrik Svensson är väldigt tydlig med att han i första hand inte vill att den här texten ska handla om honom själv. Att i stället fokuset ska handla om problemet med spelmissbruk, om det arbete som han själv nu är en del av för att informera om det som det tidigare talats så tyst om.

Nio SHL-klubbar tackade nej

I ett samarbete mellan SHL och spelarorganisationen Sico har Fredrik Svensson tillsammans med en annan tidigare SHL-spelare, Johan Andersson, åkt runt i Hockey-Sverige i vinter och föreläst.

– Vi har haft var sin del, Johan pratar om de olika utmaningar du utsätts för som hockeyspelare. Jag har berättat min historia, om mitt spelmissbruk, säger Fredrik Svensson.

I första hand är det landets hockeygymnasier som kontaktats - med väldigt bra gensvar. Men även landets samtliga SHL-lag har erbjudits att få ta del av föreläsningen.

Med där har intresset varit betydligt svalare.

– Ja, vi har väl varit välkomna hos fem av 14 klubbar. Så det är ju inte jättemycket, säger Fredrik Svensson.

Är inte det konstigt?

– Man kan tycka det.

2017 släppte Karolinska institutet en enkätundersökning som visade att 4-5 spelare i varje lag ligger i riskzonen för att hamna i missbruk - eller redan har hamnat där.

Skakande siffror - men enligt Fredrik Svensson kan problemet faktiskt vara större än så. 

– Även om säkert många reagerade med ”Oh shit!” över siffrorna i Karolinska undersökning tror jag fortfarande det finns ett stort mörkertal, säger Svensson.

Varför inte?

– Dels för att det är svårt att inse att man sitter fast i det där. Dels att man inte vill blotta sig och visa att man har problem.

Omklädningsrummet - en riskzon

Fredrik Svensson beskriver hockeymiljön som ”väldigt riskfylld”, något han återvänder till sina föreläsningar.

– Det pratas väldigt mycket spel. Det spelas poker på bussresor. Du kommer till omklädningsrummet och hör nån säga att jag vann 10 000 där, och att nån annan vann si och så mycket där.

– Då är det lätt att börja ta till sig. 

Fredrik Svensson lutar sig tillbaka i soffan innanför hotellentrén.

– Jag tror många hockeyspelare är som jag, väldigt tävlingsinriktade. Då är det rätt enkelt att hamna i en ond spiral där du hela tiden börjar jaga nästa vinst. Den mentaliteten, kombinerat med snacket i omklädningsrummet, fritiden och lönerna - det finns alla komponenter. 

– Det är en helt enkelt en jäkla riskzon.

Fredrik Svensson är uppenbart bekymrad över alla lockelser till spelande som i dag finns närmast överallt för ungdomar. Allt tillgängligt med ett par knapptryck på mobilen.

– Det är helt galet. I reklamblocken på tv är fyra av fem filmer från bettingföretag. Hela tiden. Det bara matas ut.

Vad tycker du om att spelföretaget Betsson är huvudsponsor till SHL?

– Det är klart att jag inte gillar det. För mig känns det som dubbelmoral. Naturligtvis förstår jag att pengarna spelar in. Att de behövs. Men sen är det synd att det är spelbolagen som står för dem till de här ligorna.

– För mig hör det inte ihop. Borde inte göra det. Men gör det.

”De måste få jävligt bra betalt”

Fredrik Svensson fortsätter:

– Det är samma som de här kändisprofilerna som gör reklam. De måste få jävligt bra betalt.

De tänker inte efter fullt ut?

– Nä, jag tycker ju inte det. Samtidigt förstår jag att någon som inte varit där man själv varit, kanske inte reflekterar över vilken påverkan de kan ha på folk. 

– Men jag känner: ”Varför ställer de upp på sån där reklam? Det behöver de ju inte göra!”. Men... nä, de tänker inte så.

Hur har eleverna på landets hockeygymnasier reagerat på din berättelse?

– Även om de unga grabbarna sitter mest och kollar i golvet tror jag de tar åt sig. Och efteråt är det många av deras ledare som sagt ”jag har nog aldrig sett dem så här tysta”.

Vilket budskap är det du vill ha fram?

– Att hjälpen finns där. Att de inte ska vara rädda för att sträcka ut en hand. Klubbarna vill hjälpa, de vill inte ha någon som underpresterar på grund av att de har problem på sidan om.

Hur ska man göra om man känner att man spelar för mycket?

– Först och främst att prata med någon du har förtroende för. Någon som kan hjälpa dig vidare, ta kontakt med psykolog eller pedagog. Jag fick själv hjälp via Sico.

Du klarar det inte på egen hand?

– Nej, har du väl hamnat i ett beroende går det i princip inte att ta dig ur det på egen hand. Det är nästan omöjligt. Du måste ta hjälp.

TV: Resorna blev början på Jakobs missbruk