”Då knäppte han upp sina byxor och drog ner gylfen”

Entreprenören bakom bland annat kundservicebolaget Xzakt Kundrelation och i dag delägare i Transcom Worldwide, ger nu ut sina memoarer i samarbete med Malin Roos, tidigare journalist på Expressen.

Där berättar Gunilla von Platen, född Günel Anip, bland annat om sin dramatiska flykt, bara några år gammal, från en kristen syriansk by i Turkiet där hennes kusin rövades bort och mamman nära nog sköts ihjäl av beväpnade våldsmän.

Hon beskriver också sin tid som affärsängel i tv-programmet ”Draknästet” och berättar hur hon ser på hela Metoo-rörelsen i dag.

”Draken i rummet” handlar även om hur det är som kvinna att lyckas i en manlig bastion, men att framgången haft ett pris. Von Platen berättar i boken hur hon fått uppleva hur män utnyttjat sin makt över henne.

”Att maktens män har en helt egen moralisk kompass har jag både fått bevittna från sidan och tvingats uppleva själv”, konstaterar hon.

”Du är väl gift och har barn?”

I boken avslöjar fyrbarnsmamman hur hon i början av sin businesskarriär blev stalkad av en mycket känd svensk finansman som hon kallar Narcissus (efter den grekiska myten om ynglingen som blev kär i sin egen spegelbild).

Hon hade kontaktat mannen i hopp om att värva hans företag som kund. Ett möte bestämdes och Gunilla von Platen hade förberett sig noga.

– Jag hade stora förhoppningar och såg honom som en stor förebild. Men mötet gick mest ut på att han frågade ut mig om jag var singel eller hade pojkvän och hur mitt liv såg ut, berättar Xzakt-grundaren för Expressen.

Hon fortsätter:

– Det gjorde mig väldigt distraherad så jag kastade ur mig: ”Du är väl gift och har barn”? Men han skrattade bara: ”Jajamänsan, men det har väl ingen betydelse”.

Efter mötet var Gunilla von Platen ledsen och kände sig förnedrad. Hon ringde en väninna och grät.

– Jag hade satsat allt på det här mötet, men han var inte ens intresserad av vad jag sa.

Sökte upp henne i hemmet

Finansmannens intresse för att uppvakta Gunilla avtog dock inte. Hon tror han blev extra triggad när hon tog avstånd från inviterna. Han ringde henne från hemligt nummer alla möjliga tider på dygnet.

En fredagskväll stod han utanför hennes lägenhetsdörr, oanmäld, med en flaska champagne.

Gunilla ljög att hon hade en pojkvän som var på väg till henne vilken minut som helst. Finansmannen brydde sig inte.

I boken berättar hon:

Då kom frågan som var rakt adresserad till mig även om den inte handlade om mig och verkligen inte om affärsverksamhet. ”Men vad ska jag göra då? Jag är så jävla kåt.” Så knäppte han upp byxorna, drog ner gylfen och började att ta på sig själv i min hall.

I det läget knuffade Gunilla von Platen mannen ut ur lägenheten.

– Han stod med champagnen i hallen och drog ned sina byxor. Jag bad honom att genast gå ut från mitt hem och tryckte honom ut genom dörren.

Mannen slutade dock inte ringa trots den avspisningen utan fortsatte ett bra tag innan det upphörde.

Senare i livet har Gunilla von Platen stött på näringslivstoppen flera gånger i mer formella sammanhang.

”Skulle aldrig be om ursäkt”

– I dag är det lite komiskt, för jag var en nobody på den tiden. Detta var 2003, och jag var okänd. Nu möts vi i olika societetssammanhang och då blir det lite mer svettigt för honom.

– Vi hälsar och uppför oss, men han tycker det är jättejobbigt. Han har frun med sig och jag var inte den enda kvinnan han var ute efter heller. Han är ganska känd på stan.

Någon ursäkt har Gunilla von Platen aldrig fått.

– Nej, den typen av män skulle aldrig be om ursäkt. Jag sa till honom vid något tillfälle att jag förstår att du får vem du vill, du är en attraktiv person, ekonomiskt stark, men jag är inte intresserad.

– Men det finns alltid de här narcissistiska personerna som tror de är guds gåva till mänskligheten.

LÄS UTDRAG UR BOKEN ”DRAKEN I RUMMET”

”Draken i rummet” (Albert Bonniers förlag) är Gunilla von Platens självbiografi som skrivits tillsammans med den tidigare Expressen-journalisten Malin Roos.

***

Jag trodde att han hade lagt ner efter det. Det var flera veckor senare och jag hade inte hört ett knyst. Återigen en fredag när jag tagit sista planet från Skellefteå och som vanligt fått springa för att inte missa bussen. Jag visste att jag skulle somna i soffan med datorn i knät innan klockan tio men tänkte att jag i alla fall skulle försöka se något underhållningsprogram på tv:n som vanligt folk när det ringde på dörren.

Jag hade inget kikhål och ville inte ropa ut i trapphuset och störa grannarna så jag öppnade dörren på glänt.

Och där stod han, Narcissus. Med en flaska champagne i handen.

Den kortvariga relation jag hade haft med killen som svarade i telefon var över men jag ljög och sa att jag hade pojkvän och att han var på väg hem till mig i just denna stund. Jag famlade och stammade och sa att han som var så framgångsrik väl kunde få vem som helst, och att jag var hur som helst inte intresserad. Då kom frågan som var rakt adresserad till mig även om den inte handlade om mig och verkligen inte om affärsverksamhet. ”Men vad ska jag göra då? Jag är så jävla kåt.” Så knäppte han upp byxorna, drog ner gylfen och började att ta på sig själv i min hall.

***

”Är det någon som har koll på ställningen?”

Flera år senare, jag var på ett evenemang med ett antal av landets mäktiga företagsledare när samtalsämnet svängde in på Narcissus och hans senaste erövring. Hur många poäng? Jag satt mitt ibland dem men ändå helt osynlig. Kanske hade de glömt att jag var där eller så brydde de sig inte när de började prata om Listan. Det skulle visa sig att det fanns ett ranknings- system högt upp i näringslivet där kvinnor bedömdes efter en skala, fem eller tio poäng beroende på olika attribut. Narcissus senaste var nog en femma, enades de om. En av bolagscheferna konstaterade med en blandning av förfäran och fascination att han inte kunde förstå hur andra hade tid med utomäktenskapliga eskapader − han som hade fullt sjå att hinna vara trogen mot sin fru, som han sa, och vann kvällens högsta skratt.

Jag var omskakad men ändå inte.

***

Att maktens män har en helt egen moralisk kompass har jag både fått bevittna från sidan och tvingats uppleva själv. Min första julfest på Skandia när jag var tjugo år och en högt uppsatt och betydligt äldre direktör skulle dansa tryckare med handen pressad hårt över min svank, och kollegorna som fnissade att i år var det Gunillas tur alltså. För han gjorde alltid så på varje personalfest, valde ut den nya unga. Eller han, chefen, som när vi var på en övernattningskonferens i Stockholms skärgård gick till receptionen och övertalade den unga tjejen bakom disken att han skulle ha nyckelkortet till mitt rum för det var ändå han som betalade. Och som när jag kom dit låg naken på min säng.

Koncernchefen som på en firmafest halade fram en tuschpenna och började måla på en paralyserad ung kvinna; här, här och här, röda streck över kroppen som markerade de områden som hon borde fixa till hos en plastikkirurg, enligt honom.

Den trettiofem år äldre höjdaren som lutade sig över för- handlingsbordet och sa: ”Gunilla, du ska få två val, antingen gifter du dig med mig eller så gör du mig till kompanjon.” Vd:n jag bara skulle signera avtalet med, easy peasy, men som pekade ut sitt hotell och undrade hur jag tänkte gengälda honom.

Jag också. Me too.