Det är tråkigt när den politik som förväntas värna om både medborgare och näringsliv låter sin ensidiga bild av spelbranschen få slagsida.
Tvärtemot vad socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi säger sig veta, är nämligen många spelbolag i ett ansträngt läge, och flera funderar på att kasta in handduken.
Sper är en av flera aktörer som bjudits in att komma med synpunkter på promemorian ”Ett stärkt spelarskydd till följd av spridningen av sjukdomen covid-19”. Och visst ser vi områden för förbättring, problemet är att dessa förbättringsområden inte återfinns i detta förslag.
Spers medlemmar, precis som många andra företag och organisationer, vittnar om pandemins negativa effekter på sina verksamheter. Situationen är ansträngd och osäkerheten stor. Vissa bolag har permitterat personal och andra planerar för det.
Ingen unik situation i dagsläget, men likafullt tråkigt.
Regeringens förslag delar dock inte problembilden. Där görs i stället antagandet att ökad social isolering och ekonomisk utsatthet i samhället kommer att innebära att konsumenter spelar mer och söker sig till riskfyllda spelformer. Regeringen har också inspirerats av länder som, till följd av coronapandemin, vidtagit tillfälliga regulativa åtgärder för att begränsa riskerna på spelmarknaden. I promemorian föreslås att Sverige gör samma sak.
Här vill vi sätta två frågetecken.
Dels undrar vi på vilka premisser regeringen gör antaganden om individers spelbeteende under en pandemi som världen aldrig förr skådat? Vem kan med säkerhet säga att ett eventuellt ökat spelande under en begränsad tid (lagändringen är tänkt att gälla året ut) korrelerar med ökad spelproblematik?
Dels undrar vi varför regeringen fäster så stor vikt vid vad andra länder gör, till synes utan att ta hänsyn till olikheter i dessa länders regleringar, ej heller vilka konsekvenser som regleringarna fått. Sverige har de senaste månaderna visat prov på ett exemplariskt gott självförtroende genom att gå sin egen väg, varför överge det modet nu?
Sper företräder många typer av spelaktörer med olika produkter. Från statligt ägda och kontrollerade företag till privata aktörer och ideella lotterier. För några veckor sedan kunde Sper välkomna nya partners, aktörer som på olika sätt arbetar med spelansvar utan att själva erbjuda spel. Att vissa typer av spel ökar risken att utveckla ett osunt spelande kan de flesta skriva under på.
Samtidigt kan vi konstatera att alla inte lever upp till omsorgsplikten, det står klart när vi intervjuar våra nya partners. Nuvarande lagstiftning är tuff och omsorgsplikten omfattande. Men det rings fortfarande säljsamtal som inte borde ringas, lockas med bonusar som inte borde lockas med och så vidare. Inte så omfattande som kritiker vill hävda, inte alltid så fläckfritt som branschen vill låta påskina.
Här finns förbättringsområden som med relativt små insatser kan få stora effekter. Bolagen måste agera omsorgsfullt hela vägen, och regeringen måste via sina tillsynsmyndigheter se till att så sker. Staten har ett tungt vägande ansvar i vägen till sund konkurrens, alternativet vill nämligen ingen ha.
Hotet från den olicensierade spelmarknaden är reellt inte bara för våra medlemmar, även konsumentskyddet är hotat när mindre nogräknade, olicensierade aktörer söker kundkontakt. Trots att Spelinspektionen har tillgång till verktyg som ska förhindra dessa aktörer från att agera här, står verktygen oanvända. Oklart varför. I stället ser vi att såväl kunder som bolag tenderar att söka sig bort från den reglerade marknaden. Till en mer ljusskygg spelvärld.
Osolidariskt och moraliskt förkastligt, absolut. Men kan man egentligen klandra den som väljer en väg ut när den befintliga marknaden blir oförklarligt rigid och omöjlig att förutse?
Vi är därför övertygade om att hårdare tag inte är vägen framåt för konsumentskyddet. Tvärtom känner vi oss rätt säkra på att lösningen finns i att få den befintliga, redan hårt reglerade och av licenstagarna en gång accepterade, spelmarknaden att flyga.
Möjligheten att stänga av sig i Spelpaus.se är ett väldigt bra initiativ. Får vi önska skulle initiativet utvecklas och även inkludera allmän information om spel och spelande. Ett folkbildande anslag där spelandets för- och nackdelar lyfts fram och vägleder. Sverige har en god tradition av folkbildning sedan kampanjer som Håll Sverige Rent och Spola Kröken. Och återigen, vi lyssnar på våra myndigheter.
Ta också ett hårdare grepp om snabblåneinstituten. Spelbolagens ansvar för kundens spelande ska vara långtgående, men hur spelet finansieras har vi begränsad insyn i. Överskuldsättning är förödande både för individen och samhället och ett nationellt skuldregister skulle kunna vara en lösning.
Jenny Nilzon, vd, Spelbranschens Riksorganisation, Sper
